Helgdagar som man själv vill

Påsken är över. En kristen högtid som för många betyder ledighet från arbetet. Kruxet är att det betyder ledighet även för den som inte firar påsk. Människor med en annan religiös övertygelse eller som för den delen är ateist omfattas av regler som är utformade efter att alla är kristna (protestanter).   

Idag måste arbetstagaren begära tjänstledighet eller ta ut semester för att ha möjlighet att fira sin religiösa högtid (om den inte infaller enligt kristna högtider). Det är inte rimligt. Därför har femklövern i Region Skåne tagit initiativ att införa ett system med valfria helgdagar.  Om detta i t.ex. City

För Region Skånes anställda kommer det att inrättas en särskild pott med helgdagar som den enskilde själv kan ta ut. Det betyder att helgdagarna blir religionsneutrala och att man får välja själv när man vill ha röd dag. 

Det kommer att handla om ungefär 10 arbetsdagar per år. Den enskilde kommer tillsammans med sin arbetsgivare överens om vilka dagar man vill fira helg, t.ex. utifrån sin religiösa övertygelse. Den som inte tror på någon gud kan ta ut sina helgdagar när den önskar och inte just när kristna högtider inträffar.

Förslaget delas av Diskrimineringsombudsmannen och andra organisationer på arbetsmarknaden. Som Skånes största arbetsgivare, med över 30 000 medarbetare, sänder Region Skåne härmed en tydlig signal till kommuner, landsting och privata företag. Jag är medveten om att ett sådant system skulle kunna vara problematiskt för småföretagare. Jag vill därför inte lagstifta om detta, utan vill verka för detta som arbetsgivarföreträdare (Region Skåne). 

Har "den svenska sjukan" spridit sig till England?

Ett mycket intressant inslag i Godmorgon Världen igår morse visade på hur en allt högre andel av de i arbetsför ålder i Storbritannien står utanför arbetsmarknaden. Under många år har forskare diskuterat "den svenska sjukan" och med detta åsyftat det "svenska" fenomenet under andra halvan av 90-talet och framåt med höga sjuktal (sjukskrivningar och förtidspensioner), en utveckling som inte alls har gått att finna i andra europeiska länder. Glädjande för svenskt vidkommande är att sjuktalen (i synnerhet sjukskrivningarna) har gått ned och detta under en period med högkonjunktur. (Den empiriska observationen är annars mycket tydlig - det råder en omvänd relation mellan arbetslöshetsnivå och sjukskrivningstal). 

Jag blev själv överraskad över inslagets påstående att närmare 20 procent i Storbritannien hamnat i detta "utanförskap". Och precis som i Sverige är de regionala skillnaderna mycket stora, vilket i) indikerar att den sociala strukturen skiljer sig kraftigt åt mellan olika landsändar och ii) att det råder regionala skillnader i synen på begreppet arbetsförmåga. 

Den hälsosamme ekonomisten framhåller att britterna har mycket att lära av Sverige och det nya regelverket kring sjukskrivningar (rehab-kedja, satsningar mot fusk). De nya reglerna har fått mycket kritik. De tar sin utgångspunkt i synsättet att sjukskrivning i sig själv har negativa konsekvenser för den enskilde. Det ligger helt i linje med vad mycket forskning visar. Det är mot denna bakgrund som förslagen om att den sjukskrivne bör a) få andra arbetsuppgifter och b) prövas mot andra arbeten/sysselsättningar ska ses. Sjukskrivna måste bli behandlade som unika individer, där samhället tar tillvara deras kompetenser/färdigheter istället för att sjukskriva dem till passivitet.        

 

Så hanterar vi "köttberget" - Föd fler barn!

Även om jag sedan 1 mars är regionråd har jag några åtaganden kvar på universitetet. Igår hade jag min sista föreläsning på kursen Economic change, Labour market and the Population. Kursen behandlar såväl specifikt svenska kännetecken på arbetsmarknaden som globala tendenser. I huvudsak är det utbytesstudenter som läser kursen, flera av dem är långt fram i sina studier så diskussionen blev superbra.

Ett viktig ämne på kursen är fenomenet med en åldrande befolkning (eller köttberg som Pär Nuder kallade det). Bra artiklar om detta finns i såväl The Independent här och The New York Times här
Ett akademiska bidrag hittar man i boken "Hur gemensam är den europeiska gemenskapen?" Europaperspektiv

En åldrande befolkning är ett gigantiskt problem för västländer med välfärdsstater som bygger på att de i arbetsför ålder finansierar välfärden för unga och gamla. Paradoxalt nog är det länder som bygger sina samhället på starka "familjevärderingar" som har störst problem. Länder som Japan och Italien förväntas uppleva en krympande befolkning under den kommande 20 års perioden. Länder med väldigt flexibel arbetsmarknad (USA) eller de med föräldraförsäkringssystem (nordiska länderna) klarar sig bäst.

En del, som t.ex. migrationsminister Tobias Billström (M), framhåller att problemet kan lösas med invandring. Invandringens påverkan på befolkningen är emellertid begränsad, om än inte obetydlig. Utan invandring skulle andelen över 65 år i Sverige år 2000 varit 20 procent och inte 18 procent (som den i realiteten var). Skälet är att även om invandrare kommer hit i ung ålder så blir de naturligtvis också gamla. Vidare anpassar de sina födelsetal till den svenska "två barns normen" med tiden. Istället handlar åldrande befolkning om att födelsetalen har gått ner. Därför är det viktigt att man kan kombinera ett aktivt arbetsliv och barnafödande. Och just därför är det bra att det presenteras förslag som högre jämställdhetsbonus (FP) och riktade bidrag till barnafödande (KD).

En och annan aha-upplevelse tyckte jag mig märka bland studenterna. Och det är en härlig känsla.

Individens kontra samhällets ansvar för hälsa

Igår medverkade undertecknad på Skånedialogen - en medborgarpanel där politiker och medborgare samtalar om olika frågor. Temat för gårdagens övning var individens kontra samhällets ansvar för hälsan. Diskussionen utgick från två filmer som gymnasister producerat. De flesta som intervjuades i filmerna framhöll individens egenansvar för hälsan framför samhällets ansvar. Intressant!

I en av filmerna medverkade Jerker Persson, läkare på sjukhuset i Ystad. Jerker framhöll hur vårdgivare idag i mycket större utsträckning än för 10 år sedan informerar patienten om betydelsen av "egenvård", exempelvis i samband med när en patient skrivs ut efter en operation. Det bådar gott.

Samtidigt vet vi att många av de existerande insatserna för att stärka egen-ansvaret inte används tillräckligt. Jag tänker på metoden "Fysisk aktivitet på recept", där patienten iställer för recept på medicin får recept på fysisk aktivitet. Lysande tanke både i teorin och i praktiken (t.ex. vårdcentralen Linero i Lund), men tyvärr inte tillräckligt utbrett över det skånska landskapet.

Utan att vilja framstå som ett "hälsofreak" kan man inte underskatta betydelsen av en hälsosam livsstil för livsglädjen. Och här är sjukvården viktigare än vad man kan tro. Exempelvis vet vi att ett av de effektivaste sätten att få en människa att sluta röka är om läkaren ställer frågan "röker du"? i samband med läkarbesöket.

Kan vi hitta andra sätt att få sjukvården att arbeta mer med individens egenansvar?

Ökade statsbidrag till Region Skåne

Regeringen satsar 7 miljarder kronor i ökade statsbidrag. Det betyder 275 miljoner till Region Skåne. se DN här

Satsningen betyder att regioner/landsting och kommuner inte behöver säga upp personal i onödan. En del kritiserar förslaget för att det fördelar pengarna utifrån befolkningsunderlag och inte tar hänsyn till hur konjunkturen har fallit ut. Jag menar att det är en märklig invändning, ty utifrån vilka parametrar ska en sådan fördelning i så fall ske?

En mycket viktig del i dagens förslag är den del som säger att kommuner och landsting inte behöver leva upp till kravet på ekonomisk balans varje år. Precis som en privatperson eller ett företag måste kommuner/regioner kunna spara i goda tider för att använda dessa i sämre tider. Det kan de inte idag. Förslaget möjliggör i högre grad långsiktighet för sjukvården och skolan.

Arbetsmarknadens parter måste ta sitt ansvar

Regeringen förutspår en arbetslöshet på 12 procent. Till Svd säger Anders Borg att det är viktigt att inte spendera FÖR mycket, ty utan förtroende kommer folk att överspara. Det är helt riktigt. Människors förväntningar är viktiga för ekonomin. Se bara Japanerna, som i slutet av 90-talet trots låg ränta (nollränta) fortsatte att spara, eftersom förtroende för finanspolitiken inte var tillräckligt.

Borg öppnar dessutom upp för ökade statsbidrag till kommuner och landsting, något som jag flaggat upp för i tidigare inlägg. Har svårt att tänka mig att Regeringen inte ser behovet av resurser, samtidigt som de inte vill signalera till oss lokala politiker att vi kan sitta med armarna i kors. I vårpropositionen ser vi resultatet.

Samtidigt är jag förundrad över passiviteten hos arbetsmarknadens parter. Istället för att sitta ned och diskutera hur man kan bidra till att hantera den globala ekonomiska krisens konsekvenser i Sverige bråkas det. Jag gillar inte uttrycket "att det var bättre förr", men när det gäller agerandet hos arbetsmarknadens parter finns det - med vissa undantag (Metall och industriföretagen)- mycket att lära av den tidigare samförståndsandan.

Äktenskap för homosexuella par

Idag debatterar och beslutar Riksdagen om att homosexuella par ska få gifta sig. Det betyder att Sverige följer Holland, Belgien och Spanien. Även om beslutet har små juridiska implikationer har det en viktig symbolisk betydelse. De sista 20 åren har vi kunnat bevittna hur rättigheterna för HBT-personer har stärkts. Sverige ligger före många andra länder. I Östeuropa är öppenheten för HBT-personer på en annan nivå än här.

Men samtidigt ser vi även i Sverige hur HBT-personer utses för hatbrott och att likabehandling ibland bara är ord och inte handling.

Det finns glädjeämnen. Ett sådant levereras av Socialstyrelsen av alla instanser.
Socialstyrelsen har föreslagit att ta bort förbudet för homosexuella män att ge blod. Sverige blir i så fall det första landet där riskbeteende - och inte sexuell läggning- blir avgörande för om du får bli blodgivare. Motståndarna till detta brukar hävda att män som har haft sex med män historiskt har varit överrepresenterade som HIV-smittade. Men det gäller även den som har haft sexuella kontakter i länder där hiv-smittan är vanlig. Eller personer som har haft sex med prostituerade. Socialstyrelsen vill i sitt förslag jämställa dessa grupper med män som har sex med män eftersom man menar att riskerna är likvärdiga. Ett steg i rätt riktning.