Medborgardialog stärker demokratin

Igår medverkade jag på en demokratidag om medborgardialog. Region Skåne har sedan några år tillbaka särskilda beredningar som arbetar med att föra medborgardialog. Fördelen är att politiker kan samtala samtidigt som partisjalarna lämnas hemma. Jag tror att en sådan dialog blir mer konstruktiv och det är enklare att få till stånd samtal när medborgarna inte pratar med en "parti-politiker" utan mer allmänt.

Jag har tidigare skrivit om behovet av att utveckla demokratin på temat " Dialog stärker demokratin" och på bloggen från möte i Trelleborg

"Alltför ofta har medborgardialogen ägt rum utifrån att politiker har en samhällelig penningpåse som skall delas ut till olika intressenter. Det politiska samtalet reduceras till en dialog mellan givare och mottagare. Istället borde vi försöka skapa en förutsättningslös dialog där politiker och medborgare är jämbördiga. Det är en politikerroll som är anpassad till den medvetne medborgarens krav och nya generationers förväntningar."

Kritiker menar att detta arbetssätt riskerar att sudda bort de ideologiska skiljelinjerna och att ansvarsutkrävande kan försvåras.

Men intrycket är att uppsökande aktiviteter och en förutsättningslös dialog inte begränsar medborgarnas benägenhet att vilja rösta utifrån ideologiska utgångspunkter på valdagen. Det är min övertygelse att en ökad medborgardialog leder till ett ökat förtroende för demokratin som helhet, vilket i sin tur ökar viljan att använda sin rösträtt.

Pinsamt att resenärer luras av felaktig information

Idag har jag träffat företrädare för Öresundstrafiken. Vi diskuterade bland annat frågan om bristande information i allmänhet och info-systemen på Malmö C i synnerhet. Artikeln "Motsägande besked lurar resenärer" beskriver träffande hur det automatiska systemet (gerda) ropar ut tåg som är inställda och inte kan hålla ihop systemet när förseningarna är många.

Jag har tidigare, på bloggen och i andra sammanhang, uttryckt frustration över den bristande informationen. Se även dagens Skånska Dagbladet med anledning av "nytt rekord i resegaranti"

Hur ska då problemen hanteras? Ett första steg är givetvis att på ett bättre sätt använda den nya tekniken så att människor utan Smartphone kan se aktuell tåginformation. Informationen finns bevisligen tillgänglig, den som har installerat applikationer som te.x. Tåglägen vet att så är fallet. Nästa steg är att samma information finns tillgänglig på perronger och bland tågpersonal (exempelvis genom att de utrustas med en smartphone).

Jag är helt övertygad om att Trafikverket gör sitt bästa för att hantera situationen. Men det är pinsamt att vi 2011 inte har bättre utvecklade system.

Att vi kan spela på tågförseningar visar på behovet av en HH-förbindelse

Nu går det spela på SJ:s tågförseningar rapporterar SvD. Det är inte så konstigt med tanke på att ny statistik från Trafikverket visar att nästan ett av tre (28 procent) persontåg var försenat i december. Lite tragikomiskt är det allt.

Samtidigt meddelar regeringarna i Sverige och Danmark att de tänker ha en hearing om en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, se SvD och Sydsvenskan. Det är mycket glädjande och visar på att de argument som framfördes i en rapport av IBU Öresund härförleden har bäring.

Vi måste kunna prata om två saker samtidigt, dels det kortsiktiga behovet av att få till en mer tillförlitlig kollektivtrafik (underhåll) och behovet av nya infrastruktursatsningar. I Öresund är möjligheterna till en fördjupad integration och mer hållbara transporter intimt kopplade med att det blir en HH-förbindelse.

Utmaningar för kollektivtrafiken i Skåne

Som ny ordförande i kollektivtrafiknämnden i Skåne har jag direkt kastats in i frågan om problemet med tågtrafiken. Att intresset är stort och tongångarna höga visar att många använder kollektivtrafiken. Jag är djupt bekymrad över inställda avgångar och att tågen inte går i tid. Jag tror att de flesta resenärer kan leva med att det är svårt att komma fram med tågen när det är snö (det är ju svårt att cykla och köra bil också). Men den bristande information kan jag som resenär inte leva med. Jag har själv under de senaste veckorna sprungit mellan perronger när det funnits oklarheter från vilket spår tåget egentligen avgår. Sedan i måndags flyter stora delar av trafiken mycket bättre och med normal tidtabell, med undantag för Öresundstrafiken Malmö-Köpenhamn. Det beror på att var femte Öresundståg är på reparation, se Sydsvenskan

Det är i detta läge inte särskilt konstruktivt att leta syndabockar. Men har då ingenting gjorts de senaste åren? Visst har det gjort det. Inom ramen för det som kallas Kraftsamling Öresund har närmare en halv miljard kronor satsas för att få bättre punktlighet, se Kristianstadsbladet här och här Det är enkelt att konstatera att det inte har varit tillräckliga satsningar och haft de positiva effekter som förväntades. Jag är rädd att kollektivtrafiken i Skåne får sig en törn som kommer att kräva hårt arbete innan förtroendet är återställt, se här

När det gäller den bristande informationen är nästa steg att precis som man kan följa trafiken i realtid i sin smartphone ska man kunna göra det på perrongen. Då vet man när det försenade tåget har lämnat stationen och behöver inte stå på perrongen och vänta. Det är ett politiskt initiativ som jag kommer att ta inom kort.

Tidigare inlägg

"Kaos i Trafiken; vems är felet"

"Nya utmaningar som ansvarig för kollektivtrafiken i Skåne"

Media

Skånskan

Mer samarbete i Öresund ökar integrationen

Sedan Öresundsbron invigdes har integrationen i Öresund varit fantastisk. Men utvecklingen går åt fel håll i meningen att färre börjar ett nytt jobb i Danmark, se Sydsvenskan

År 2008 började knappt 6.000 nya svenskar arbeta i Danmark, men den ekonomiska krisen ledde till att motsvarande antal för 2009 bara blev cirka 3.000. Även om nedgången planat ut har den alltså fortsatt under 2010, visar siffror från Skat Øresund. Utvecklingen förklaras givetvis till stor del av konjunkturen; det skapas helt enkelt inte tillräckligt mycket nya jobb i Danmark. Det visar sig också genom att resandet över Öresundsbron, till skillnad från all övrig kollektivtrafik, minskar under 2010. Att Köpenhamn har stora utmaningar framgår inte minst av OECD:s studie över tillståndet i nordens största stad.

Några reflektioner:

• Utvecklingen visar tydligt hur fel höjda biljettpriser på Öresundsbron hade varit när resandet över bron minskar, se tidigare inlägg här. Det var med andra ord en väldig tur att det inte fanns någon majoritet i Sveriges riksdag för förslaget att inför passage-avgifter på Öresundsbron.
• När den tidigare marknadsdrivna integrationen (fler jobb och högre löner i Danmark och lägre priser i Sverige) gör ett hack är behovet av politiska insatser större. En område är infrastruktur där det helt klart är tillfälle för att Sverige och Danmark bör planera för infrastruktur tillsammans

Media

Skånskan

Tidigare inlägg

Riv gränshinder och tänk visionärt om Öresund

Eurabia-anhängarna har fel

Sydsvenskans Niclas Orrenius reportage om i trakasserier av en muslimsk kvinna i Tomelilla berör mig på djupet. I artikeln hänvisas också till sverigedemokraten Kent Ekeroth, som sitter i Sveriges riksdag och som driver tesen att "muslimer kommer att bli så många att svenskarna hamnar i minoritet".

Tankegången är att de låga födelsetalen i många Västeuropeiska länder, något som jag skrivit om på bloggen tidigare , gör att befolkningens sammansättning ändras på grund av högre födelsetal. Som om det vore problem att det föddes barn. Det är naturligtvis välkommet att det föds barn i Sverige och Europa, oavsett om föräldrarna kommer från andra eller inte. Som liberal gör jag inte skillnad på människor.

Men hur är det egentligen med argumentet att "invandrarna föder fler barn" och grunden för "Eurabia"-förespråkarna. Demografen Gunnar Andersson på Stockholms Universitet har i flera studier tittat på fertilitetsmönster bland invandrare, bland annat i en studie i International Migration Review (2004) och Demographic Research (2007), se här. Man visar att det finns invandrargrupper som har högre födelsetal än svenskfödda, men även det motsatta förhållandet. En viktig slutsats är att utrikes födda, liksom svenskfödda, anpassar sitt barnafödande till utformningen av den svenska välfärdsstaten. Det här tyder på att problemet i Sverige inte är att invandrarna föder "för många barn", utan för få.

Argumenten för passageavgifter på Öresundsbron övertygar inte

Debatten om införandet av passageavgifter på Öresundsbron fortsätter inför dagens riksdagsbeslut i frågan. Inte minst i partiernas riksdagsgrupper, se Sydsvenskan Det finns många argument som florerar i luften.

• Kostnaden för passageavgiften borde tas av Skånska skattebetalare och inte av resenärerna. Det skulle göra att resenärens avgift inte blir så stor. Det anförs bland annat av Moderaten Olof Lavesson "Endast 37,8% av kollektivtrafiken i Skåne är skattesubventionerad, att jämföra exempelvis 52,8% i Västra Götalandsregionen och 50,7% i Stockholm. Snittet för riket är 50,2%." Jag tycker att det är ett märkligt argument. Det är vi som direktvalda politiker i Skåne som bestämmer hur stor andel av kollektivtrafiken som ska vara skattefinansierad, inte Sveriges riksdag. Och eftersom antalet resenärer i den skånska kollektivtrafiken har fördubblats sedan 1999, samtidigt som många andra delar av Sverige haft obenfintlig resandeutveckling är det svårt att anföra att den lägre skattefinansieringen skulle vara dålig för kollektivtrafiken i Skåne. Som jag har framfört tidigare har jag ingenting emot att vi satsar mer skattepengar på kollektivtrafiken, men då ska det vara kopplat till en kvalitetsförbättring för resenäreren (t.ex. fler avgångar och bättre information). För 2011 satsar Region Skåne 240 Mkr mer på kollektivtrafiken än föregående år. Det är en ökning på närmare 20 procent från ett år till ett annat.
• Resenärerna ska betala, bron ska inte subventioneras. Jag delar helt denna uppfattning och det är precis så det är idag. Se tidigare inlägg här Från artikel i Sydsvenskan: "Skånska skattebetalares pengar har i decennier använts i den statliga infrastrukturen. Utöver Öresundsbron kan Citytunneln, utbyggnad av pågatåg nordos, dubbelspår mellan Malmö och Lund med flera nämnas. Enligt den utredning som gjordes av riksdagens utredningstjänst så betalar skåningarna mest pengar per invånare för infrastruktur. Av de 29 miljarder i extern finansiering som mellan 1993-2008 i Sverige användes till infrastruktur har skåningarna stått för 60 procent eller drygt 15000 per invÂnare. Detta kan ställas i relation till de dryga 4000 per invånare som Stockholm bidragit med under samma period."

Media

Sydsvenskan Skånskan