I måndags (Lund) och tisdags (Trelleborg) medverkade jag på Skånedialogen - ett dialogforum där förtroendevalda och medborgare träffas för att samtala. Bilden är från träffen i Trelleborg. Tema vid dessa tillfällen var prioriteringar, dels vilka prioriteringar som bör göras i sjukvården och dels vem som ska göra dessa.
Det finns flera skäl till varför dessa frågor är viktiga att ställa. Flera faktorer talar för sjuvården kommer att ha begränsade resurser för att möta medborgarens efterfrågan och som vi som förtroendevalda måste förhålla oss till.
1) Den åldrande befolkningen. Befolkningen blir allt äldre genom att medellivslängden ökar. Det är en fantastisk utveckling vi har bevittnat när det gäller förväntad livslängd. Dessutom få befolkningen en förskjutning mot högre åldrar, d.v.s. befolkningssammansättningen gör att fler är i icke-arbetsför ålder. Detta är en fantastiskt positiv utveckling, som emellertid betyder ökad efterfrågan på sjukvård.
2) Den medicinsk-tekniska utvecklingen. Nya dyra mediciner, t.ex. för reumatism, gör fantastiska insatser för patienter som tidigare haft låg livskvalitet. Nya tekniker och ny utrustning möjliggör helt andra behandlingar än vad som var gängse för 20 år sedan. En glädjande utveckling, som kostar pengar.
3) Efterfrågan. I USA där försäkringslösningar är grunden för sjukvårdssystemet har vi sett en explosion i kostnader. Människor är helt enkelt villiga att betala mer för sjukvården, - efterfrågan på hälsa har ökat. För dem med en försäkring betyder det att de har mycket god tillgång till vård, men till en hög kostnad. Närmare 20 procent av USA:s BNP går till sjukvården, jfr med Sveriges 9 procent. I Sverige och många andra europeiska länder har vi valt ett system där risken för att bli sjuk fördelas på hela samhället. Vi har inte haft samma kostnadsexplosion och har inte samma utbud som i USA. Men människors efterfrågan (betalningsvilja) är likvärdig och följaktligen måste en prioritering av våra gemensamma resurser göras.
Det var en mycket givande och intressant diskussion. Många av deltagarna menade att det måste ske en prioritering, d.v.s. att samhället inte kan betala för allting. Det gällde t.e.x. hörapparater, medicin mot förkylningar, etc. Någon menade att avgiftsnivån bör vara kopplad till individen/familjens inkomst.
Flertalet efterfrågade modiga politiker. Förtroendevalda som vågar stå emot intressegrupper, patientföreningar, mfl och göra en tydlig prioritering. Den uppmaningen tar jag såklart med mig i mitt politiska arbete.
