Just nu pågår en debatt om läkarbristen i allmänhet och "hyrläkarna" i synnerhet.
Eller om vi gör samma tankereda över vår egen europeiska kontinent: från Ukraina till Polen , från Polen till Sverige, från Sverige till Norge.
Sydsvenskan har ett mycket intressant reportage i dagens tidning. Importen av läkare från fattiga länder kommenterar Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm med orden "Det blir en form av nykolonialism".
Det är ett obalanserat uttalande. Visst är det problematiskt att länder i västvärlden inte kan klara sin försörjning av läkare på egen hand. Det är bakgrunden till att det just nu sker en utbyggnad av läkarprogrammet. (Något som läkarförbundet så sent som för några år sedan kritiserade, även om de på senare år har ändra åsikt och numera stöder en utbyggnad.)
Men på samma sätt som svenska läkare flyttar till Norge för att lönen är högre eller till USA därför att forskningsvillkoren är tilltalande flyttar läkare från fattiga länder till rika länder för att villkoren är bättre. En del menar att importen av välutbildad arbetskraft från fattiga länder leder till "brain circulation" snarare än "brain drain", se om Silicon Valley här och Cap Verde här
Med brain circulation avses att människor återvänder till sina hemländer med nya kunskaper, kontaktnät (samarbeten) och resurser (ny teknologi) som kommer det tidigare mottagarlandet tillgodo. Frågan är således betydligt mer komplex än att det handlar om nykolonialism.
Media och bloggar
