Hjälper verkligen utegångsförbud för ungdomar på Rosengård?

Jag har i tidigare inlägg tagit upp problematiken med ungdomsbrottslighet i Rosengård. Det senaste i raden av förslag lanserar sverigedemokraten Sten Andersson. Och han får med sig Moderaterna i Malmö Inför utegångsförbud är förslaget. se här och här. Det har man använt sig av tidigare, t.ex. för att hantera fylleri i samband med midsommarfirande i Borgholm, Öland argumenterar Sverigedemokraterna.

Liknelsen haltar eftersom problematiken har sin grund i olika orsaker. Problematiken på Öland är isolerad till en viss tidsperiod och ungdomarna kommer från hela landet för att fira midsommar för att sedan återvända hem. Ungdomarna i Rosengård bor i Rosengård och problematiken har inte sin grund i överförfriskning vid ett givet tillfälle, utan sociala orsaker.

Jag tror inte att Sten Andersson själv tror att förslaget är en långsiktig lösning. I själva verket betyder det bara att problemet skjuts på framtiden. Jag menar att det civila samhället (föreningar, kyrkor) måste ta sitt ansvar och erbjuda ett alternativ till den sysslolöshet och det destruktiva agerandet som vi nu bevittnar.Även andra politiker uttalar sig. Både Ewa Bertz och Reepalu lyfter fram att polisen bör fundera på sin strategi.

Vårdköerna sjunker i Skåne!

Idag presenteras nya uppgifter om vårdköer. Det är glädjande läsning för Skånska patienter. Bilden ovan visar att antalet som väntar längre än 90 dagar (vårdgarantin) minskar. Siffrorna är jämförbara (rensade för hur många som väntar frivilligt, d.v.s. människor som kan få operation/åtgärd på annat sjukhus i Skåne men väljer att vänta).

När det gäller köer bör vi i femklövern vara självkritiska. Vi gjorde för lite under 2007 och under 2008 (röd linje) innebar sjuksköterske-strejken att vi tappade fart. Men nu är vi på rätt väg. Idag är det 1567 skåningar i kö.Genom riktade satsningar (upphandlingar av obesitas-operationer) och att vi på sjukhusen arbetar mer strukturerat kring remisshantering och att planera operationsverksamhet kan vi förhoppningsvis uppvisa bättre siffror nästa år.

S vill höja skatten! -Några funderingar om behovet av skattestopp!

Regionfullmäktige sammanträder idag. Just nu behandlas årsredovisningen för 2008. Följ direkt här och sds här.
Föregående år uppvisar Region Skåne sitt bästa resultat någonsin. Samtidigt är det ofrånkomligt att inte prata om framtiden och de kommande utmaningarna som en följd av den globala finanskrisen.

Socialdemokraterna meddelar att de vill höja skatten med 45 öre. Problemet med skattehöjningar är att de minskar förändringsbenägenheten i offentlig verksamhet. Ett exempel: För några år sedan höjde den dåvarande rödgröna majoriteten med 1 kr (!) för att några år senare återigen ha problem med finanserna. Skattehöjningar löser tillfälligt finansieringsfrågan, men leder på sikt till högre kostnadstryck (kostnadsutveckling).

Dessutom betyder höjda skatter mindre incitamenten till arbete, i synnerhet för dem med låga inkomster. (Vi vet från forskning att lägre inkomstskatter har särskilt positiv effekt för de med låga inkomster och det omvända gäller således också.) Det betyder att ökade statsbidrag är en bättre åtgärd än skattehöjningar som metod för öka kommuner och regioners intäkter.

Den borgerliga regeringen har gjort rätt i att fokusera på fördelningen av skatter (inkomstskatter, miljöskatter) snarare än skattetrycket (som andel av BNP). Det är viktigare att sänka skatten på arbete (med förskjutning mot låg- och medelinkomsttagare) än att sänka det totala skattetrycket. Det blir märkligt om kommuner och landsting höjer skatten på arbete samtidigt som staten sänker skatten på arbete. Det vore olyckligt om nettoeffekten för den enskilde inte blir positiv. Det manar till eftertanke för oss lokala/regionala politiker att undvika skattehöjningar.

Max La IV ger utveckling!

Max Lab IV kommer att etableras i Lund.

Ytterst glädjande. Det skapar goda möjligheter för forskning och utveckling. Tillsammans med ett eventuellt ESS i Lund skapar det stora möjligheter för hela Öresundsregionen. Stöttestenen har länge varit finansieringen. Vi i Region Skåne tar vårt ansvar för att skapa en grund för ökad tillväxt i Skåne genom att vi skjuter till medel.

Fri rörlighet och "rörliga socialförsäkringar"- Dags att slakta en helig ko

En ökad rörlighet över gränserna är en utveckling i frihetens tecken. EU:s konkurrenskraft är till viss del avhängig människors benägenhet att röra sig över gränser för att arbeta och utbilda sig. Samtidigt råder det i dagsläget en motsättning för den enskilde mellan rörlighet och social trygghet, eftersom regelverken inte är anpassade till att människor a) bor i ett land och arbetar i ett annat (Öresundsregionen) eller b) att människor under en tid i livet arbetar i ett annat land (och därmed förlorar t.ex. pensionpoäng). Hur hantera detta problem?

Ett inlägg i debatten kommer från Agneta Kruse, lektor i Nationalekonomi Lunds Universitet. Hon skriver bland annat:

"Ersättningen bör heller inte vara knuten till vilket arbete individen haft tidigare, som i den svenska och flera andra länders arbetslöshetsförsäkring, utan snarare knytas till deltagande i omskolning och villighet att byta yrke, bransch eller bostadsort."

"Intjänade rättigheter i ett land, till exempel i form av kvalificeringstid i sjukpenning- eller arbetslöshetsförsäkringen och intjänade pensionspoäng i pensionsförsäkringen måste följa individen"

Det sistnämnda är viktigt. Människor måste kunna lita på att de sociala systemen inte gör skillnad på om du arbetar i Sverige eller i ett annat land. En närmast helig ko i den svenska Europadebatten är att skatter och socialpolitik (a-kasseregler, föräldrarpenning, etc) är nationella angelägenheter och ingenting EU ska lägga sig i. Men är det verkligen rimligt att vara så kategorisk? Om människor ska kunna ha verklig fri rörlighet (utan att förlora offentliga ersättningar) måste EU kunna ta ett större ansvar för dessa frågor. Man skulle t.ex. kunna tänka sig att det fanns ett särskilt EU-system som ansvarar för att intjänade rättigheter i ett land följer individen när denna lämnar för ett annat land. Jag har full respekt för att nationalstaternas regelverk är präglade av tradition och utformade efter specifika förutsättningar. Just därför bör den nationella suveräniteten behållas, men med en kompletterande del som EU ansvarar för. Det vore första steget mot en ordning där socialförsäkringen följer individen.

Blir S som socialdemokraterna i övriga Europa?

Två intressanta inlägg av Rolf Gustavsson och Göran Eriksson i dagens Svenska Dagbladet lyfter likartade frågeställningar. Jag läser med intresse Rolf Gustavsson krönikor på söndagar. Oftast har de fokus på Europa och i undantagsfall Österlen. Idag behandlas frågan om den svaga Socialdemokratin i Europa. 

Göran Eriksson har ett längre reportage om de vägval och svårigheter som Mona Sahlin och S står inför idag. Det känns onekligen som att dagens Socialdemokrati (i Sverige och Europa) har förlorat förmågan att skapa en ideologisk bas för sin politik. Den ideologiska omdaningen  under 90-talet (Giddens "tredje vägens politik"), med deviser som New Labour i Storbritannien (delvis förverkligat i politiken) och empowerment (egenmakt) i Sverige (accepterades aldrig av vänstern och därmed aldrig riktigt förverkligat), har under 2000-talet förvandlats till (oppositions)-politik präglad av pragmatism och identitetssökande. I stora delar av Europa visar Socialdemokratin en oförmåga att leverera ett alternativ till vad Gustavsson kallar statskapitalism och vad ekonomerna benämner "nykeynesianism" (marknadsekonomi med statliga regleringar). 

Det skapar ett antal dilemma, vilka till sin karaktär är lite olika runtom i Europa. I Danmark; problemet med konkurrens från Socialistisk Folkeparti (om att kritisera från vänster) . I Sverige; problemet med att förhålla sig till alliansens aktiva finanspolitik. I Tyskland; avvägningen mellan att stärka banden till fackföreningsrörelsen eller att utmana Merkel med mer reforminriktad politik (Schröder försökte och blev ovän med facket).  

Var är Socialdemokratin i Europa på väg? Jag känner tyvärr inte till den statsvetenskapliga litteraturen tillräckligt väl för att kunna tipsa om vidare läsning. Någon som känner till litteraturläget? Mejla undertecknad...

Avslutningsvis tillbaka till Sverige. Blir Socialdemokraterna som vilket parti som helst i Sverige? för att använda Göran Erikssons ord. Flera tecken talar för detta. Problemformuleringsprivilegiet har förskjutits till alliansen. Banden till LO hindrar förnyelse. Blocksegmenteringen omöjliggör för S att "välja koalitionspartner" och om man tror att medianväljarteoremet säger något om verkligheten blir väljare avskräckta av samarbetet S,V,Mp. 

"Den som får slut på bränderna kan bli statsminister"

Bränder och skadegörelse av ungdomsgäng i Rosengård får otroligt mycket publicitet. I Skd illustreras tydligt hur människor i området är trötta på det som händer och uttrycker ilska över att Rosengård svartas ner. Citatet "Den som får slut på bränderna kan bli statsminister", säger det mesta.

Läste för en tid sedan Tove Lifvendahls bok "Vem kastar första stenen". Den är några år gammal men beskrivning liknar dagens situation. I boken uttrycker människor i statsdelen frustation över ungdomsgängens framfart. 

Hur lösa problemet? Förslagen går i alla riktningar. Fp har föreslagit att man ska bygga om miljonprogrammen (intressant tanke) och S att man ska renovera fastigheterna i områdena (inte helt fel). Reepalu vill ha kommunarrest, d.v.s. borttagande av Ebo (populistiskt) och Moderaterna att flyktingar ska få lägre ersättning om de inte flyttar till kommuner med god arbetsmarknad (omöjligt att genomföra i verkligheten, ty hur definieras en sådan kommun?) Sverigedemokraterna har föreslagit att man ska tillkalla nationella insatsstyrkan (Det löser knappast orsakerna (utanförskap, trångbodhet) till det vi nu bevittnar.