Idag presenterar Finansinspektionen ett förslag att man inte kan låna mer än 85 procent av bostadens värde. Till skillnad från Mats Odell tycker jag att det är ett svagt förslag. Trubbigt och oflexibelt. Det ligger något i den kritik som Mäklarsamfundet framför:
"Det här hämmar rörligheten på bostadsmarknaden. Folk kommer att sitta kvar i sina hus och för den som är ny på bostadsmarknaden i attraktiva storstäder blir det svårt att köpa bostad även om man har fast inkomst. På lång sikt kan det även påverka arbetsmarknaden, unga kan tvingas tacka nej till arbeten för att de inte har råd att köpa bostad, trots att de skulle klara räntor och amortering."
Låt mig vara mycket tydlig med att jag är orolig över bostadsprisernas utveckling, dopad av låga räntor och obefintligt bostadsbyggande, se tidigare inlägg här om hur tillgångspriser stiger. Men jag tror att det är fel strategi att omöjliggöra för en ung familj i hyresrätt att köpa hus eller lägenhet genom att kräva hög insats. Det viktigaste är att bankerna ställer krav på att låntagaren kan betala räntekostnader även om räntorna stiger. Flera vänner som nyligen köpt lägenhet intygar att de faktiskt kräver detta. Amorteringskrav känns som en bättre åtgärd, även om jag är tveksam till att lagstifta om det. Finansinspektionen borde lägga energi på att granska bankerna och deras "policy" snarare än att föreslå förändringar i lagstiftningen.
Hur ska den som är erbjuden ett jobb i Malmö eller Lund och som saknar "insats" från tidigare boende kunna hitta en lägenhet och därmed kunna acceptera jobberbjudandet? Redan idag ställer många banker krav på 10 procent insats, men har en flexibilitet gentemot kunden om kunden inte kan hosta upp 100 000 på ett bräde (vilket väldigt få kan, se här). Det är exempelvis möjligt att i gengäld kräva högre amortering
Media och bloggar
