Familjen har löst sin situation så att de delar föräldrarledigheten lika. Reaktionerna har varit helt olika för far respektive mor i familjen:
"På de ställen där Anna, som är 33 år, arbetat har reaktionerna varit något mer kärva. En del äldre kvinnor menar att det inte är bra för barnen att en mamma börjar arbeta så tidigt. Och en del yngre kvinnor tycker att Anna borde ta chansen att vara hemma mer."
Visst är partner och arbetsgivare viktiga faktorer i sammanhanget. Men visst växer det fram en ny kultur och norm bland dagens generation familjer där det ses som en självklarhet att både mamma och pappa är hemma längre perioder med barnet. Min högst ovetenskapliga analys, baserad på vänner och bekanta i omgivningen som fått barn) är att det sällan är ett uttalat jämställdhetsideal som ligger i botten. Mannen stannar inte hemma för kvinnans skull, utan för att mannen själv vill vara hemma med barnet, för att mannen vill lära känna sitt barn och få en bra relation till barnet. Det är givetvis också präglat av en tro på jämställdhet, att jag som pappa också har rätt att vara hemma med mitt barn.
Den vetenskapliga analysen visar emellertid att ett delat uttag av föräldrarledigheten har en positiv inverkan på kvinnans inkomst och karriärutveckling. Nationalekonomen Elly-Ann Johansson studie visar att "När en pappa väljer att ta ut sextio i stället för trettio föräldradagar ökar mammans framtida inkomst med i genomsnitt sju procent". När det gäller pappor finns inte motsvarande samband, deras lön påverkas alltså inte av hur mycket mamman är hemma."
I tidigare inlägg på bloggen argumenterar jag för att föräldrarförsäkringen borde vara individualiserad:
"Precis som alla andra socialförsäkringar är individuella bör även föräldraförsäkringen vara kopplad till individ och inte familj. Det är inte möjligt att överföra sin sjukpenning på någon annan och på principiell grund bör samma sak gälla för föräldraförsäkringen. "
Media och bloggar
