Grekland är på allas läppar idag. Såväl nationalekonomen Anders Åslund som Folkpartisterna Olle Schmidt/ Carl B Hamilton skriver på temat att Sverige och de nordiska länderna bör visa vägen och ta ett större ansvar, se DN och SvD
Det är inte Eurons fel att det brister i Grekland och andra länder, utan nationella politiker som inte följer de regler de själva varit med och beslutat om. Att strunta i reglerna när man spelar monopol vid köksbordet är en sak, en annan när det handlar om staters ekonomi. Förhoppningsvis är väljarnas dom hård över politikerna.
Jag välkomnar särskilt förslaget att lägga till nya regler om åtgärder mot finansiell instabilitet och förebyggande åtgärder mot gränsöverskridande bankkriser i stabilitetspakten. Ett av globaliseringens tydligaste kännetecken är att finansiella bubblor sprider sig och får effekter globalt. Det är en tydlig lärdom av kraschade amerikanska storbanker 2008. Det betyder att vi inte enbart bör fokusera på den "reala ekonomin", utan lägga lika mycket fokus på finansiella marknader. Det bör visa sig i reglerna för Euron.
Det är lätt att som svensk och nordbo slå sig för bröstet och säga "hurra vad bra vi är". Sanningen är den att Sverige och Danmark på 80 och 90-talet gick igenom ett liknande stålbad som flera europeiska länder gör idag (även om det handlade om strukturella förändringar snarare än fuskande). Vi har lärt oss av våra tidigare synder och det är rimligt att vi delar med oss av våra lärdomar. Men det kräver ett mer aktivt svenskt deltagande i det europeiska samarbetet. Och det kräver att EU går i en mer federal riktning, med större befogenheter för EU att straffa de som missköter sig och att ta ansvar för delar av den ekonomiska politiken. I gengäld leder det till en mer integrerad europeisk ekonomi, ökad handel och en starkare position för Sverige och Europa i världen.
Media och bloggar
Tidigare inlägg på samma tema:
