Hur ser vi på rätten att bestämma över sin död kontra livsuppehållande behandling? Det är en komplicerad fråga som aktualiseras av den 31 åriga totalförlamade kvinnan som nu har skrivit till Socialstyrelsen om sin situation.
"Det är min uttryckliga önskan att respiratorn stängs av efter det att jag har sövts, skriver kvinnan som varit bunden vid respirator sedan sex års ålder."
Det är viktigt att hitta en balans mellan patientens rätt till inflytande över vården och handlingar som kan rubriceras som aktiv dödshjälp. Men samtidigt innebär nya riktlinjer att patientens åsikt i hög grad ska tillgodoses.
Ingemar Engström, läkare och ordförande i Läkarsällskapets etiska delegation:
"Den här patientens önskemål om att få avbryta behandlingen måste tillgodoses. Allt annat är tvångsvård. Det här är enligt kolleger en fullt beslutskapabel person som under lång tid uttryckt en önskan om att få dö."
Jag delar Ingemar Engströms uppfattning. Det är viktigt att Socialstyrelsen agerar och att de gör det med tydlighet. Jag har engagerat mig i en fråga som har koppling till denna situation, nämligen rätten att få uttrycka sin ståndpunkt om hur man vill ha det i livets slutskede, ett s.k. "livslutsdirektiv", se här och här . Det kan handla om inställningen till organdonationer eller inställningen till livsuppehållande behandling med konstgjorda medel. Jag blir mer övertygad om behovet av detta i samband med detta fall.
Media och bloggar
