Säg LAS och alla ryggmärgsreflexer utlöses. På ena sidan de som ser borttagande av turordningsregler som första steget mot borttagande av alla fackliga rättigheter. På andra sidan de som skyller arbetslösheten på stela arbetsmarknadslagar, där turordningsregler står i centrum för attackerna.
Hur ligger det egentligen till? Och hur skulle ett alternativ till LAS kunna se ut?
Per T Ohlssons krönika i dagens sydsvenskan är insiktfull och ger flera svar på frågorna.
"Även om kritiken mot las inte sällan framstår som överdriven, är lagen ett bekymmer. Den har lett till att friktionen mellan parterna på arbetsmarknaden ökat. Samtidigt har ekonomin globaliserats och behovet av flexibilitet växt. Svensk arbetsmarknad behöver mer av rörlighet, mindre av instängnings- och utelåsningsmekanismer. Problemet med las är därför, kort sagt, att lagen finns."
Per T Ohlssons tes ligger i linje med det som arbetslivsforskare som t.ex. ekonomhistorikern Christer Lundh argumenterat för i olika sammanhang. Det är viktigt att hitta en arbetsmarknadsmodell som är anpassad till dagens globaliserade tjänsteekonomi. Det är naivt att tro att lagar utformade i Stockholm kan vara anpassade till alla segment på arbetsmarknaden, se tidigare inlägg här. Den rimliga slutsatsen vore att parterna själva tog ett större ansvar och att det därmed kan se olika ut i olika branscher och för olika grupper. Kanske ser vi äntligen sådana tendenser, se SvD
Från politiskt håll är den bästa strategin att stå fast vid budskapet "Kom överens om en ny arbetsrätt, annars lagstiftar vi", se här
LAS (turordningsreglerna) är inte problemfria. Nationalekonomen Per Skedinger visar i en sammanställning av det internationella forskningsläget att "ett starkt anställningsskydd inte tycks påverka den genomsnittliga nivån på sysselsättning eller arbetslöshet, men att marginalgrupper på arbetsmarknaden missgynnas i förhållande till kärngruppen av anställda."
Den centrala uppgiften för arbetsmarknadens parter är att öka möjligheterna för outsiders. Regeringen borde ta initiativ till en diskussion om hur utbildningssystem, arbetsrätt och näringspolitik kan anpassas för att ge fler ungdomar och invandrare chansen.
