Jag fastnade igår kväll framför korrespondenterna på svt
Programmet visar hur svensk övervakningsutrustning säljs till diktaturen Libyen. Om man bortser från att det är svårt att verifiera hur "smutsigt" regeringen och företagen agerar i sin relation med diktaturer så aktualiserar programmet ett antal viktiga frågeställningar:
Leder handel till att stater går i demokratisk riktning? Vilket ansvar har demokratier att utöva påtryckning i demokratisk riktning? Jag har tidigare skrivit om Kina och Google, se här och här
Second Opinion intervjuar olika forskare och konkluderar att bojkott knappast är ett bra redskap.
Örjan Sjöberg, professor i ekonomisk geografi vid Handelshögskolan i Stockholm:
"Det leder kanske inte direkt till demokrati, men det skapar i allmänhet ett mycket större utrymme för människor i sin egen vardag att ta egna beslut. Detta är ett viktigt första steg. "
Insikten att handel inte per automatik leder till demokrati (t.ex. Kina och Singapore) betyder inte att vi ska sluta handla. Men det ställer krav på att vi som konsumenter ställer krav på mänskliga rättigheter. Kapitalismen är inte värderingsfri.
För egen del handlar det också om känslor, om att det känns fel att köpa en skjorta "made in China" eftersom det för mig upplevs som en bekräftelse av ett ruttet politiskt system. Tyvärr ä rmarknaden för kläder som är fair trade producerade inte så välutvecklat, med något undandtag, se righteous fashion
