Arbetsmarknadens parter måste ta sitt ansvar

Regeringen förutspår en arbetslöshet på 12 procent. Till Svd säger Anders Borg att det är viktigt att inte spendera FÖR mycket, ty utan förtroende kommer folk att överspara. Det är helt riktigt. Människors förväntningar är viktiga för ekonomin. Se bara Japanerna, som i slutet av 90-talet trots låg ränta (nollränta) fortsatte att spara, eftersom förtroende för finanspolitiken inte var tillräckligt.

Borg öppnar dessutom upp för ökade statsbidrag till kommuner och landsting, något som jag flaggat upp för i tidigare inlägg. Har svårt att tänka mig att Regeringen inte ser behovet av resurser, samtidigt som de inte vill signalera till oss lokala politiker att vi kan sitta med armarna i kors. I vårpropositionen ser vi resultatet.

Samtidigt är jag förundrad över passiviteten hos arbetsmarknadens parter. Istället för att sitta ned och diskutera hur man kan bidra till att hantera den globala ekonomiska krisens konsekvenser i Sverige bråkas det. Jag gillar inte uttrycket "att det var bättre förr", men när det gäller agerandet hos arbetsmarknadens parter finns det - med vissa undantag (Metall och industriföretagen)- mycket att lära av den tidigare samförståndsandan.