Har "den svenska sjukan" spridit sig till England?

Ett mycket intressant inslag i Godmorgon Världen igår morse visade på hur en allt högre andel av de i arbetsför ålder i Storbritannien står utanför arbetsmarknaden. Under många år har forskare diskuterat "den svenska sjukan" och med detta åsyftat det "svenska" fenomenet under andra halvan av 90-talet och framåt med höga sjuktal (sjukskrivningar och förtidspensioner), en utveckling som inte alls har gått att finna i andra europeiska länder. Glädjande för svenskt vidkommande är att sjuktalen (i synnerhet sjukskrivningarna) har gått ned och detta under en period med högkonjunktur. (Den empiriska observationen är annars mycket tydlig - det råder en omvänd relation mellan arbetslöshetsnivå och sjukskrivningstal). 

Jag blev själv överraskad över inslagets påstående att närmare 20 procent i Storbritannien hamnat i detta "utanförskap". Och precis som i Sverige är de regionala skillnaderna mycket stora, vilket i) indikerar att den sociala strukturen skiljer sig kraftigt åt mellan olika landsändar och ii) att det råder regionala skillnader i synen på begreppet arbetsförmåga. 

Den hälsosamme ekonomisten framhåller att britterna har mycket att lära av Sverige och det nya regelverket kring sjukskrivningar (rehab-kedja, satsningar mot fusk). De nya reglerna har fått mycket kritik. De tar sin utgångspunkt i synsättet att sjukskrivning i sig själv har negativa konsekvenser för den enskilde. Det ligger helt i linje med vad mycket forskning visar. Det är mot denna bakgrund som förslagen om att den sjukskrivne bör a) få andra arbetsuppgifter och b) prövas mot andra arbeten/sysselsättningar ska ses. Sjukskrivna måste bli behandlade som unika individer, där samhället tar tillvara deras kompetenser/färdigheter istället för att sjukskriva dem till passivitet.